Jag tycker att det känns så himla kort! Så lite kvar! Det känns ändå helt overkligt för den här sommaren har jag längtar efter helt hänsynslöst mycket.  Då allt ska falla på plats och då allt kommer vara upp till mig. Jag har inga speciella förväntningar på sommaren, mer än att den ska komma och det känns så jävla stort bara det. Sedan är sommaren klurig. Den påminner mig om den där världen som berövats mig, det där lugnet, den där tiden, friheten, valmöjligheten som jag alltid skulle vilja ha! Men som kommer till mig några få veckor om året bara. Sommaren är som kärleken för mig, det är nästan enklare att slippa den för det gör så jävla ont när den försvinner. Sommaren är flyktig och det blir så tydligt, blommorna vissnar, huden flagnar, och hela tiden försöker jag greppa om sommaren för att den inte ska försvinna.

Men jag har blivit bättre på det där, mycket bättre. Och extra bra kommer det bli år eftersom Sommaren är början på DET NYA LIVET

Såhär kommer alltså mitt liv se ut efter 10 juni

-SOMMARLOV (dvs poolpartyn, dokumentärer, cykla hem i natten längs tantovattnet)

-JAG FYLLER ARTON (livet börjar på allvar)

-JAG BLIR KÄND (tack vare att jag i trean inte längre läser matte, franska, idrott och därför har tid att slipa på mina talanger eftersom jg slipper sån annan skit)

-JAG TAR STUDENTEN

och så slår det mig. Det jobbiga i livet är över om 24 dagar. Nu gäller det. DET NYA LIVET.