Godmorgon på er

 

Jag är ensam hos André och hoppas att det förblir så för orkar inte klä på mig/sluta häva i mig mängder av deras svindyra honung/stänga av min podd om sexleksaker

 

En grej jag tänkt på är att det är trist att ha hela huvudet fullt av pollen när en vill gå och dansa med en massa polare MEN det är helt okej när en har en superduper bästis som en är superduper kär i 

 

OCH DETTA för mig mot själva essansen i detta inlägg NÄMLIGEN hur sjuka ideal och normer det finns för relationer. Liksom vi har heteronormen, tvåsamhetsnormen men det finns liksom till och med helt enorma ideal för det heterosexuella tvåsamhetsparet (och då kan en ju bara mardrömma om hur jobbigt det måste vara att vara ännu längre ifrån alla relationsnormer när en hetero tvåsamare som jag blivit asstörig på denna relationskultur som vi har). Jag kommer ihåg att när jag och min kille höll på att bli ihop blev folk runtomkring mig så JÄVLA stressade. "Ska ni inte bli ihop nån jävla gång då? Ni har hållt på ganska länge" "Ni är väldigt olika"  "NI gör lite mycket/lite sånthär för att vara ett par". 

 

okej

 

Eftersom det finns så jävla mycket normer och tankar och ideal kring ett förhållande brukar jag när jag tycker att det blir störigt eller förvirrande tänka på kärleksrelationen i mitt liv som en väldigt nära kompisrelation. För i grunden är det ju det det är. Sedan att jag råkar vara väldigt kär i min nära nära vän, eller att vi råkar umgås mer fysiskt än vad jag gör med de flesta av mina nära vänner, DET är en annan femma. Okej, låt oss nu resonera kring frågorna och se det hela som en kompisrelation

 

1. "Ska ni inte bli bästisar nån jävla gång då? Ni har ju hållt på att bli kompisar väldigt länge?" 

Ingen i världen skulle väl tvinga några människor att bli bästisar bara för att de har umgåtts mycket? Det får väl ha sin gång! Och så tycker jag att det kändes med min kille också

 

2. "Ni är väldigt olika"

Mina gamla bästisar från högstadiet är de människor som är mest olika men våra egenskaper kompletterar varandra och så tycker jag att det fungererar med med min kille också

 

3. "NI gör lite för mycket/lite sånthär för att vara bästisar"

Ett kärleksrelation består av några människor som tycker om varandra PRECIS som i en kompisrelation. Alla mina relationer ser olika ut, jag och Jonas pratar mycket livsfrågor, jag och O´C pratar mycket kvinnlig befrielse, jag och Olga pratar mycket inre känslor, jag och Benjamin pratar mycket hemlisar, jag och Nina plojar alltid ur. Jag och Elvis ringer varandra väldigt ofta, jag och Elina smsar mycket, jag och Vincent rings aldrig men älskar varandra villkorslöst när vi ses. INGEN menar att dessa relationer ska se ut på ett visst sätt för att de ska klassas som bästisrelationer. Jag blir så förvirrad! HUR kan vi rimligtvis tycka att olika kärleksrelationer ska se likadana ut när det handlar om olika människor?!?! Varför ställer vi de här kraven på en kärleksrelation men skulle aldrig tvinga på dem på en kompisrelation??

 

Jag tycker att allt som förkrångligar relationer är så himla dumt. Det är svårt att svälja sina fördomar men det blir enklare sen när en kommer på att det går aldrig att döma någons relation innan en varit i den själv (nästan)

 

Simpla tankar MAYBE men what did u expect 

 

puss o kram