Härliga bilder på måltider som jag smaskat i mig på sistonde!

 

Jag har insett att mat är ett av mina främsta intressen! Det är konstigt för jag tänker att jag aldrig haft en komplicerad relation till mat, men ändå har jag nästan hela mitt liv alltid tänkt på att jag borde äta mindre av sånt eller hantera mat på ett annat sätt eller fått skuldkänslor för att ha ätit på ett visst sätt. Jag tycker det är märkligt och obehagligt hur något sådant kan sätta sig så i en, så djupt och äckligt att en tror att en är helt befriad från det fast en samtidigt väger sig regelbundet, försöker att skära ner på olika sorters mat, slutar äta olika saker-och allt bara för att jag var orolig att gå upp i vikt. Jag tycker det är så jävla tråkigt att det tagit upp så mycket av min tid att tänka på sånt och bry mig om det och jag SKÄMS samtidigt för att ha gjort det för jag vill så gärna tro att jag är befriad från det där, jag vill så gärna tro att jag kan ta avstånd och att jag inte upprätthåller det.

 

Men så är det, och jag kan inte rå fär det. Det är inte mitt fel. Och jag behöver inte tänka på det, och jag behöver inte dubbelbestraffas för att jag gör det. Men så blir det så i alla fall. Även när det blivit något jag älskar och trivs med, så är den där elvaåringen som slutade äta smör kvar i mig på nåt sätt, blandat med min feministiska agenda och mitt nuvarande medvetande. Jag vill verkligen hitta ett helt okomplicerat förhållande till mat, jag älskar ju det så mycket! Att hålla på med det, att prova sig fram, att smaka och njuta! Dra åt helvete det som berövat min frihet när det kommer till min syn på mig själv och dra åt helvete det som gör att jag inte kunnat hålla på med det jag älskar. Ganska ofta får jag skit för mina (fantastiska) matbilder, men de är lite som selfies för mig! Att lägga ut, njuta av, bestämma själv. Det känns stort och som att jag tar tillbaka lite. Att känna glädje över det!

 

Jag har, ska jag säga, aldrig haft något större problem med mat och jag kan inte för nåt i världen förstå hur det kan kännas, men jag tycker att det är SJUKT att jag hela mitt liv egentligen haft en baktanke med all mat jag ätit och ändå alltid resonerat som att jag inte har haft en problematisk relation till det. Om det istället hade handlat om typ spindlar hade jag inte påstått att jag haft spindelfobi men jag skulle heller aldrig påstå att jag inte alltid tänkte på dem när jag var i skogen eller på nån annan plats där de kan förekomma. Märklig likenelse men ni kanske fattar! 

 

Usch sånthär är klurigt, glad att jag har privilegiet att kunna tänka på mat som nåt gott och härligt överhuvudtaget, men ändå fel att lära sig att intala sig själv att "jag har då aldrig tänkt en negativ tanke om mat" samtidigt som en avstår eller skäms eller ens tänker på det överhuvudtaget.

 

Förresten, ni kanske vill ha et inlägg med typ mina fem bästa frukostar? Jag skulle vilja ha det av mig själv i alla fall.

 

Vi syns! 

 

Puss