Men jag är snarare en hård och äcklig skorpa. Eller blåsa snarare. En jävla blåsa som skaver på hälen men trubbar av känseln. Som gör att jag har någon slags dimma mellan mig och känslorna, intrycken, universumet.

Och samtidigt spricker den ibland och det gör så jävla ont. Det gör så ont att jag inte orkar ta ett enda steg till och tårar rinner ikapp med paniken över att behöva vara finnas palla över ansiktet och ner under tröjan så det klibbar och kliar. 

Och det är svårt att plåstra om en blåsa. För det får det bara att kännas ännu mindre. Jag riktigt fokuserar på Stockholm som reflekteras och glittrar i vattnet, men jag ser inte riktigt. Jag andas skarpare, jag kysser hårdare, jag dricker mer kaffe och jag tar djupare bloss. Avtrubbad. Från det där. 

Och så ramlar plåstret av såklart, titt som tätt och himlen faller ner i huvudet, alldeles grått och tungt blir det och visst är det svårt att finnas till i en dimma."

Jag minns exakt hur jag kände mig. Jag minns exakt hur det kändes att falla ihop och ha ett hål inuti mig. Det var nånting jag aldrig känt förut, det var nånting jag aldrig sett andra runtomkring mig känna, och vi byttes av med att bära varann. Samtidigt åkte Nina iväg för första gången och jag trodde att det inte skulle gå. 

Jag minns den perioden och kanske fram till januari sen tar det stopp fram till typ juni. Månaderna mellan januari och juni finns inte registrerade i mitt känsloregister. Jag brukar alltid tänka att jag inte riktigt vet om jag är ledsen förens det är över, men nu vet jag inte alls hur jag mådde. Den perioden växlade mellan att bestå av att tvätta håret i handfatet för jag hann inte duscha det, att dricka enorma mängder bubbel, att kräkas på morgonen på grund av kombinationen rita kartor fram till tre och sova fram till sex för att fortsätta, kräkas av kombinationen shots och Benjamin som bartender, åka buss själv i natten mellan typ Lidingö och Haninge och vara rädd och kissnödig och jobba arslet av mig. Det var en fruktansvärd period! Samtidigt som det var en mäktig och så rolig period på alla sätt som inte var skolan! Det bar inte alltid, men det tog en igenom. Och jag kan inte sätta fingret på hur jag mådde, för jag tror att jag var för stressad eller hade för mycket att göra för att ens reflektera över det. 

Och igår fikade jag med Hilma