Alltid på kanten till rastlösheten, som på väg att trilla ner. Nä vet ni vad, jag orkar inte gå tillbaka till skolan just nu. Jag orkar inte att vada runt i tristessen eller otacksamheten, i rastlösheten eller i känslan av att precis här utanför klassrummet finns en värld som jag vill vara i, som jag vill vara i och uppleva och upptäcka och utforska och utvecklas i och gå under i.

 

Jag längtar efter Ullevi, jag längtar efter att skriva mitt egna, jag längtar efter att åka tåg genom Sverige och vidare, jag längtar efter att plantera rosor som bara jag kan namnet på, jag längtar efter att skeda med min kärlek och få bekräftad att livet går vidare, jag längtar efter att dricka bubbel i kvällsol i Ivar Lo, jag längtar efter havet, stort och tugnt och grått, jag längtar efter saltet i håret och trötta starka armar efter badet och jag längtar efter att cykla med snabba fötter. Jag längtar efter att springa med armarna utmed sidorna och kasta mig i årstaviken och skratta så jag får kallsup. Jag längtar efter er alla mina vänner jag längtar efter att få bekräftat att ni vill ha mig lika mycket som jag vill ha er. Jag längtar efter mer tid! Jag längtar efter mer tid som inte bara skyfflas framför mina fötter!

 

Jag längtar efter Elvis i ett fönster i Göteborg, jag längtar efter Jennys tjugoårsdag då livet kommer att vända, ta slut eller börja eller vad som helst, jag längtar efter att åka ifrån den här staden och få en ny, jag längtar efter att vakna upp i den här staden och vilja stanna här, jag längat efter att lära mig nåt nytt och jag längtar efter att nån vill höra vad jag skrivit, jag längtar efter att läsa, sluka bok efter bok och jag längtar efter att få vara nära, riktigt nära, nära så jag kan alla dina hemligheter och så jag kan se i dina ögon vad du behöver och nära så jag kan räkna alla du älskat och nära så jag vet hur din hjärna fungerar, i större utsträckning eller med fler eller med dig bara. Jag vill bli brun och gå hem genom morgonen och sitta på Siwarnas balkong och gråta och inte oroa mig över tiden. Jag vill somna och vakna dag ut och dag in och känna värde och ingen stress. 

 

Alltid på kanten till rastlösheten, på väg att ramla ner. Jag vill inte ha skola nu, jag vill nåt mycket mer. och det är ändå bra. Att jag vill ha nåt mer.