När Olga fyllde nitton firade vi henne med afternoon Tea och när jag gick in efter henne på toa hade hon skrivit i gästboken en fin hälsning och jag blev så jävla rörd. Var det på grund av våren? Champagnen? Kärleken till Olga och tacksamheten över hennes närvaro i mitt liv? En blandning? Insikten som jag nås av ibland, hur kärleken är det enda viktiga ärligt!!? Jag tror det

Dagen efter var det vår fucking värme och jag och Douglas tog av oss i t-shirts mot Nytanväggen. Det mäktiga här var alltså VÄRMEN och årets FÖRSTA GLASS och hur livet sipprar tillbaka i takt med temperaturen 
<3

Någon dag senare på jobbet visade min kollega mig en målning som ett barn som flytt över Medelhavet målat där han hade skrivit "home isn't home without mom". Hans mamma var borta. Han visste inte var. Fyfan för den här jävla världen. När jag strosade genom söder med mamma och köpte lakritskola, i butik där alla hade avklippta jeans, nån dag efter som en annan idiot kände jag mig så jävla hopplös och avtrubbad. Vad är det här för blaj vi bara låter vara?? Vad är det för skit att en vet och fattar men ändå lunkar på i sin medelklasstillvaro. Ibland tänker jag "oj villen god människa jag kan vara, hjälpsam och trevlig!" Synd ärligt att det blir så! Att en lunkar på i sin medelklasstillvaro så jävla avtrubbad och bekräftar sin hjälpsamhet medans världen går under. Det är så himla himla fuckat bara och så kände jag avsmak för mig själv och förträngde känslan genom att frossa ekologisk lakrits. I alla fall bra för miljön..? Dra åt helvete 

Här e mamma min lycka i livet och stora tacksamhet 

Jag har på lovet sett modernas, Medelhavsmuseets (fast där fikade vi mest pga gratis kaffe pga Villes jobb) Waldermaarsuddes och nationalmuseums (xD) utställningar, och igår såg jag Ungefär Lika Med på Dramaten med Lisa och Ellen. Känsla 1: tack konsten för att du hittade mig! Känsla 2: tack waldermarsudde för att ni plockade fram bortglömda kvinnliga konstnärer! (När ska ni plocka fram okända kvinnliga bloggare?) (skoja) känsla 3: tack på förhand till alla över 70 som vet med sig att de inte kan hantera konst som nu kommer att sluta ta del av den smatidigt som ungdomar. Och så snackas det om att ungdomar inte kan hantera typ konst, kultur, skönhet, fast det egentligen är vissa gamlingar som inte kan förstå ironi, skämt eller typ att UPPFÖRA SIG?? Kommer nu att tänka på när jag var på Operan senast (stammis xD) (skoja har svårt för opera) och gubbarna stampade med fötterna mot Marken och skrek och höll på som värsta jävla hejarklacken? Och sen skulle de hurra för kungen......???? Nog med seniorer och främst seniorgubbar i kulturarenor tack 

Sorry för märkligaste inlägget men kul att få prata med er igen! Har haft en sååå bra vecka och har insett hur mycket jävla skönare det är att jobba än att gå i skolan och hur bra det har gjort mig att inte varit där fast jag känner rädsla inför att lämnas av mina bästisar då jag har fantomsmärtor i hjärtat efter denna vecka utan dem

Ah det här händer jämt när jag ska skriv ablogginlägg att klockan blir pissmycket??? Har prov imorn!! Hejdå