Helt ärligt tror jag det är så

 

det finns inte en enda anledning till någeting men det är liksom det som gör att det är okej att gå och slösa på dagarna i väntan på explosion tror jag, det finns ingen mening!!!!!! så det går bra att promenera över liljeholmsbron (det är möjligt att den heter någonting annat men ni kanske fattar) fem timmar i veckan och trivas med att långsamt fräta bort den lilla tandemalj jag har kvar med fyra koppar svagt kaffe om dagen. Och längta efter nåt där det inte gör att det inte finns någon mening för meningslösheten känns så meningsfull, ni vet? När en vaknar och pulsen redan är hög, slasket skapar ett trivsamt motstånd under sulorna, allt känns så roligt och viktigt och spännande. Tills dess går det bra att slösa lite dagarna och samla pengar och mod.

 

det jag längar efter och tänker på hela veckodagarna är att jag ska få gå ut och dansa på fredagen. Det tar upp nästan all min tid, längtan efter att få träffa mina tjjejjer, göra mig fin och dansa supa skåla i tusen timmar, ända tills det blir måndagsmorgon klockan sex igen.  Jag undrara vad det beror på? Och inbillar mig varje kväll att det är något stort på gång. I West Side Story, en av mina bästa filmer, säger Tony (eller sjunger för det är en musikal lol) att han känner på sig att nåt stort närmar sig honom, nu är det nära! Han kan knappt sova för han bara ligger och längtar efter det där som ska hända honom. Så känner jag mig nu. Sover lite för lite för jag lssnar på Beyoncé och Erik lundin och ligger och väntar på att meningen med det hela ska uppsöka mig och bjuda mig på champange och rikedom eller vad det nu är jag vill ha. Jag har svårt att hålla mig men den som väntar på nåt gott ni vet?? Så jag klarar mig bra, det känns falktiskt riktigt bra det här.