funderar på om jag bara ska bli en deppigare person så slipper jag göra mig själv så evigt jävla besviken när man gång på gång går hem igenom mörk snöstorm som rispar en på kinderna som en påminnelse om att man är helt jävla meningslös i denna värld, ens enda syfte är att rispas i en snöstorm, att ge vassa snöflingor en kind att rispa mot, ja det är förjävligt verkligen

 

ligger i en soffa halva förmiddagen vill inte göra nåt med mitt liv kan ta ansvar för mitt liv ge det en mening eller i alla fall lite substans

 

något som jag länge misstänkt har visat sig vara 100% sant nämligen att jag absolut inte kan ta ett beslut, om jag har tur är min magkänsla med mig och ger mig ledtrådar till vad jag vill men jag är faktiskt totalt oförmögen att bestämma någonting

jag vill inte mena det jag säger

jag vill inte stå för mina känslor

jag vill absolut inte behöva ta ansvar för min personlighet samt eventuella biverkningar av den

jag vill inte behöva ta ett enda beslut

jag vill att nån tar hand om mig en liten stund

jag vill verkligen bli lämnad ifred

jag vill inte sysselsätta mig med något annat än att ligga i min säng, skriva, dricka rödvin och tänka på hur misslyckanden är konstruktioner av rädsla men hur överväldigande allvarliga dessa konstruktioner känns

jag vill absolut aldrig mer påminnas om att det enda syfte man har i denna värld är att rispas i snöstormar, eventuellt vara olycklig ett helt liv och sen dö

 

så himla höga krav på att vara människa? man ska va trevlig och moraliskt korrekt och välutbildad och intresserad av jävla massa skit och ha höga kindben och vilja göra nåt med sitt liv-som att det inte var krav nog att gå upp på morgonen?? eller hålla sig själv vid liv?? ja herregud

 

har annars haft en fin helg! köksdansade och drack för mycket drinkar och somnade för sent och åt för lång frukost för sista gången på länge hos oc som åker till asien idag

 

efter att hon åkt låg jag kvar i hennes soffa i några timmar som för att ta igen i alla fall lite av kommande utebliven oc-dos.

 

men man mår ju tyvärr som man förtjänar när man e bortskämd ful och slö och bakfull