hehe lite ånger inför mitt senaste inlägg, i mitt huvud är det så fruktansvärt självklart att allt jag skriver inte är sanning men sen ser man det där ute på den vida webben och så känns det lite annorlunda ibland

 

det senaste inlägget skrev jag på impuls när jag läst en instagram-post av Tone Schunesson (suck kan jag ha en annan referenskälla) om att överlägsenhet och självhat ligger så fruktansvärt nära varann, att tycka att man är bäst och sämst på samma gång. Och Little Jinder (suck kan jag ha en annan idol) pratade i en podd om att hybris och självhat liksom existerar parallellt i hennes skapande 

 

och det tycker jag man känner igen

 

och jag tror att jag kanske känner ibland att jag är sämst liksom det är så tydligt ibland bara ju att man är dummast i huvudet i exakt hela världen och eftersom jag är bäst på att vara absolut sämst så är alla andra liksom lite sämre på att vara sämst och då blir jag på samma gång bäst för jag är ju bäst bäst bäst i hela världen på att vara sämst liksom os-guld i sämst och då existerar på något mycket märkligt sätt både känslan av att vara sämst och bäst på samma gång

 

och sen beror det nog också på att jag inte förstått än att bara för att nåt inte är bäst så är det inte direkt sämst, utan för mig finns det två nivåer, (suckar högt åt mitt tröttsamma duktig flicka-komplex), antingen är jag bäst eller så måste jag avrättas omgående. Antingen har jag den roligaste kvällen i mitt liv eller så kan jag lika gärna strunta i att gå ut resten av min ungdom. Antingen älskar jag den jag sovit med så mycket att jag måste gå hela vägen hem fast det tar mer än en timme eller så är jag så äcklad av honom att jag måste dricka djupa klunkar vatten i mycket långsam takt för att inte kräkas.

 

och jag ser fram emot att någongång i mitt liv känna såhär “det där var okej” och sen inte in i minsta detalj jämföra det med något som varit eller hur det kunde ha blivit eller om jag ångrar mig eller om jag rent av älskar den som ligger bredvid mig medan jag tänker på det eller

det kanske kommer

tills dess

får man ta vara på känslan av överlägsenhet antar jag, när man kokat kaffe som smakar bara lite beskt eller när man lyssnar på i always knew och fortfarande känner det man kände första gången man hörde den eller man cyklar in i solen och man bländas fast på det sköna sättet som gör att man får blunda en liten stund, eller när man vet att man inte kommer dö fast risken egentligen är ganska stor för man står asfull på ett tak eller något eller när den man tror man är kär i står på dansgolvet framför en fast man trodde att den va i indonesien eller nåt sånt skit