kanske skulle det vara skönt att känna nåt helt annat
jag har ingen lust längre
att skämta bort allt
som har med mig själv att göra
fast samtidigt har jag liksom ingen lust
att ta mig själv på allvar
jag klarar inte av er när ni tar er själva på allvar
det är det enda som får mig att vilja lämna stockholm
när ni står på dansgolvet och inte ens rör era fötter
kanske skulle det vara skönt att känna såhär
“det känns okej”
nej det känns aldrig okej
antingen känns det såhär som att jag sitter i fönstret på ett trettiovåningars-hus och hela tiden är på väg att trilla ner men så är dina händer runt min midja, dina svala händer mot mina höfter
eller så känns det såhär som att hela luften är målad med tung tung olja och det är helt ansträngande att ens vända på sig i sängen
eller så känns det såhär som att blodet runnit ur min kropp och allt är så jävla jävla meningslöst och mitt i allt står ni och har ett samtal om typ jeans
är det min vansinniga rädsla för att ta mig själv på för stort allvar, för att jag ska bli en av er som inte ens rör på fötterna
känslan av att tycka att man är bättre än alla andra och samtidigt helt jävla meningslös
kanske är jag bara rädd för att ha tråkigt, för att hamna i samma känsla som när man är törstig
liksom den där inbyggda, inget spelar någon roll så länge allt känns såhär
ska det vara såhär jävla meningslöst så struntar jag i det
jag kommer aldrig kunna formulera det där
känslan av att tycka att allt är så jävla underlägset och samtidigt undra vad fan man själv ska göra av sig själv
att falla men på vägen ner kika in genom era fönster och liksom sucka förstrött åt alla dumheter ni pysslar med
kanske skulle det vara skönt att "ha det lugnt och skönt"
Hej <3
Jag ville bara säga att jag förstår dig och dina tankar, du är inte ensam. Glöm inte att vara vänlig mot dig själv. We are thaigrönsaker
Hej <3
Jag ville bara säga att du inte är ensam om att känna såhär. Det är svårt att INTE känna så när man växer upp i vår tid. Glöm inte att vara snäll mot dig själv❤️
Vi lär oss att jaga framgång. Att drömmen vore att lyckas välja något, jobba hårt för det och bli bäst på det, för att kunna bli framgångsrik. Annars har du förlorat. Men fungerar det verkligen så? Tänk om vi letade saker som, tvärtom, får oss att släppa idén om framgång? Tänk på dina vänner till exempel. Alla människor är inte dina vänner, endast vissa. Du är inte med dem för att de har mycket framgång/pengar/status. De är inte älskade av alla. Men det spelar ingen roll, för du har en speciell, unik relation till dem som formar dig, och ingen annan kan ta det ifrån dig. Du är ”bäst” på att vara deras vän, för det är genuint.
Du borde se det din sysselsättning på samma sätt som du ser dina vänner. Välj inte att spendera din tid för att få status/framgång/göra något som är allmänt accepterat som coolt. Tänk på situationer där du varit med om något och känt ”Det spelar ingen roll vad någon tycker om det här. För det här kändes naturligt och bra och viktigare än min egen framgång, och ingen kan ta det ifrån mig.” Du har lyckats välja vänner som får dig att känna så. Du KOMMER hitta saker att göra som får dig att känna likadant. Jag lovar. Det kan vara små saker just nu. Ett museum du varit på, en text du skrivit, en sport du utövat, en person du hjälpt - vad som helst. Tillåt dig själv att göra mer utav just det, bygg unika band till små saker du gillar att göra, vårda dem. Så kommer resten gå av sig självt ❤️
