haha mitt stackars lilla hjärta det får aldrig vila :( 

nä för jag måste bli så överväldigad av allt

 

min puls stiger förfan varje morgon när jag vaknar och jag ser skogen genom mitt sovrumsfönster

eller när elina läst mina texter och skickar sina svar och jag tänker att jag ska skriva om så bara för att hon ska läsa det 

 

ELLER

när vi läser upp våra texter på bibblan i Uppsala och Love och CJ kommer och sitter längst fram och lyssnar tålmodigt fast de måste plugga

eller när mitt manus spelas upp för skolan och jag tror att jag rodnar för första gången i mitt liv

eller när jag ringer mamma för att jag saknar henne och hon också blir så rörd att hon börjar gråta för det är hennes svaga hjärta jag ärvt

 

ELLER

när jag inser att man trots allt inte ångrar sig, utan allt var värt det hela tiden, om och om igen, det verkar fungera så, att allt alltid är värt det 

eller när jag bokar biljetter till andra städer och påminns om att man delar liv med varandra trots att det är på distans just nu 

eller när jag påminns om det som folk verkar tro är slumpen som gör att jag är här med er, ibland när jag ser er ihoptryckta i soffan kan jag bli anfådd nästan över den så kallade slumpen som fyllt en hel soffa av kärlek åt mig 

 

min puls är alltid hög nuförtiden men jag kan inte tro att det är skadligt, jag kan inte tro det bara