I år har jag flyttat in i min lägenhet som jag älskar så mycket, och som jag är så glad för att jag vågat öppna upp för mina vänner trots att jag har kronisk grannskräck. Precis innan jag flyttade in trodde jag att jag skulle behöva flytta in i en skrubb i Hökarängen utan spis !  Så lycklig över att aldrig behöva flytta igen. 

I år har jag fått mitt jobb som är konstanten som gör mej lycklig, att få jobba med något som gör att jag för en fucking gångs skull har lust att anstränga mig och göra nåt och va bra på nåt . Det gör mig tillfredsställd- Vem hade kunnat fucking ana. Insert ekonomisk trygghet och betald semester och frukost på tisdagar.

I år köpte mamma o pappa hus på Öland! Mitt bästa ställe på jorden och efter två års pandemi utan att kunna semestra med dem va vi där en månad och varje morgon (efter att jag KBT-intensivat online inne i lilla skrubben med gräsklipparen) cyklade jag genom kohagarna ner till havet och låg och läste och badade i det kalla vattnet och skrev dagbok medan jag torkade i en sanddyn och jag fucking nöp mej i armen hela tiden. Att man får vara så lycklig. 

I år blev jag pyttelite mer psykiskt frisk och bara vetskapen om att man kan bli lite mindre psykiskt sjuk har gett mej en horisont ända till månen. 

I år tog typ pandemin slut! Minns ni hur det var? Känns som man glömt. Inget hände. Och värre upp. Inget KUNDE hända! Nu kan man gå ut och ta en öl och leka med tanken att något kul KAN hända även om det bara en en tisdag i januari. Personligen inget vidare med pandemi eftersom jag råkar lida av svåra tvångstankar kopplat till att råka skada någon allvarligt- så pandemins avbrott gjorde verkligen underverk för min psykiska hälsa på flera plan! 

I år gjorde vi slut och jag blev singel för första gången sen jag va tjugo år! Matrix i huvudet varje gång det händer. Att hyvla av sin hud så och sedan vara med om att den växer tillbaka. Katharsis. 

Jag har varit mycket olycklig senaste åren och i år har jag fått vara glad! Jag har haft väldigt tråkigt senaste åren och i år har jag fått ha kul! Jag har varit väldigt orolig senaste åren och i år har jag ibland kunnat känna lite lugn och ro! 

Jag tror inte längre att allt är mitt fel och jag har börjat lita på att saker kan lösa sig. 

Så för detta är jag tacksam och glad och för att få vara tillsammans med er och quite frankley ganska stolt över mej själv som velat begravas djuuuupt ner så himla länge men ändå vågat öppna upp mitt hjärta om och om igen och som lyssnat på den lilla lilla rösten som viskat om bättre tider. Som e så bra på att tända ett ljus och ta en snus och skriva dagbok medan jag lyssnar på Freddie Wadling och tänka "är allt det här mitt." Och i år har jag gjort en till sak! Jag har bett om hjälp när jag inte hittat den där lilla rösten och jag har gråtit på twang med er och ni har kommit hem till mej med en flaska vin och ett paket cigg och ni har ringt om och om igen fast jag aldrig svarar bara för att påminna mej om att ni finns och jag knäböjer inför den kärleken, ödmjuk och lycklig.  Hoppsan guys jag blev lite sentimental såhär på slutet. 

Får man verkligen be om mer? I så fall. Kommer det i nästa inlägg xD